Hej på er allihopa!

Jag har varit och hälsat på Ydor och ställt ut honom 2 dagar i Vejen, Dansk kennelklubb internationella. Han blev BIR båda dagarna och malliga var vi förstås.

På lördagen fick han en fantastisk kritik som jag skulle vilja att ni fick ta del av:

Det var en Hollänsk domare som hette J.R Douma. Kritik:

Very lovely champion male, very typical, lovely head and expression, good ear carrige, correct bite, exellent body, typical angulations, lovely coat, moves very well, shown in tiptop condition, very lovely specimen. Kunde inte sagt det bättre själv.....

Nedan en bild på gullisen Ydor. Ser fram emot pumilägret där flera av er ska komma. Hälsnignar "pumifarmor".

Hejhej!

Jag tycker att Silver är ett fint namn, när vi bestämde att ja silver skulle heta så, så sa mamma att jag kommer att kalla honom för Sillen,  aldrig sa jag. Men titta så det blev.  Undra varför man nästan alltid hittar på ett fult smeknamn att säga?? hum Som Wilma min äldre pumi hon kallas ju för pillmo imellan åt.. Pillmo inte heller speciellt fint. men men!

Johanna det du sa om att hon springer iväg och gömmer ben.  Det har jag aldrig sätt på Silver, Men Wilma hon har gjort det hela tiden från att hon var valp. (Akta dig, snart har du märgben under kudden) ;D   Hon har alltid med sin belöning under träning sprunigt iväg med sin köttbulle, och grävt ner den. Sen kommit tillbaks till mig, gjort det hon ska fått sin belöning.. och där sprang hunden iväg igen.  Dock inte längre i samma bemärkning.. hon har blivit lite hungrigare nu!

Snart är det Pumiträff, något jag verkligen ser framemot!  Hoppas vädret är med oss!

Exa är nu på semester i sköna värmland, där vår familj har en liten stuga, precis intill sjön. Att åka buss och tåg upp gick strålande, hon sov hela vägen och kissade duktigt i bytet. När vi kom fram blev hon jätteglad över att träffa mamma och Lady. Väl uppe vid stugan gick hon lugnt omkring och kollade in stället, för att sedan tugga på ben och leksaker som fanns här. Det var inga poblem att somna på kvällen heller, trots att det var, för henne en helt ny säng. Så himla duktig! Kändes skönt att hon inte stressa upp sig över att hamna på en ny plats. Men när vi är ute lägger hon sig på gatan och verkar vara lugn och trygg. I veckan har vi inhandlat en ny sele då hon växt ur den andra, varit på vattenfesival (inte mycket till festival dock) och på vandringsled i skogen. Där såg hon får för första gången och de var mycket spännande! Hästar fanns också där men sånna har hon ju sett förr så det var inge nytt :P Här hemma har hon badat och njuter av stora ytor och frihet. Tuggben som man ger henne ska hon gömma överallt. Gräver ner och täcker över rejält! Sen går hon och hämtar dem när honn vill ha :) Gör de andra valparna likadant? har aldrig sett en hund gå och gömma så :P Roligt att Silver tappat tänder! Exa har sina gaddar kvar, men hon tuggar mycket nu så de kliar nog :)

Ha det gott!

Johanna & Exa

På promenad!

  Lady och Exa vilar ut i gräset!

Nu är jag snart 16 veckor, börjar bli en stor pojke med mera egna viljor! 

Och jag har faktiskt redan tappat mina två första tänder..  brorsan och syrror har ni oxå tappat era??  

We are spending a nice summer here in Finland! Ilo is growing and learning new: we have started some clickertraining and I think it's really working well with Ilo.

Midsummer, we were at big agilityfestival camping with my friends (five girls and all together eight dogs in our group) and it was a good experience for Ilo with lot of sounds, dogs and people. We were watching agility, encouraging our competing friends, spending time in the woods and Ilo played with other puppies (there was also another two weeks younger pumipuppy :) !)

Ilo also spent a week visiting Helena (she is Ilo's second owner and my older pumi's breeder) when I was in Paris and London. They had a great time and Ilo came along well with Helena's pumigirls :) . After my trip we went for a week to countryside where Ilo fell in love with the water! 

We wish you all a wonderfull end of summer :) !

Aino & Ilo

Den här veckan har vi varit hemma i Kungälv igen, medan de andra i familjen för en vecka sedan åkte upp till stugan i Värmland. Så Exa, Lukas och jag har tillsammans med min bror varit hemma. Det var ganska skönt att komma hem, tyckte båda hundarna och jag, men imorgon tar vi tåget upp vi med.
Grön pumi ja, så var fallet i måndags! Det var dagsför den årliga stallmålningen, och alla hundar (totalt sex stycken, en pumi, en cavalier, en phaléne, en kooiker och två pudlar) var såklart med uppe i stallet. Väggarna blev vita och dörrar samt boxväggar gröna. Vi började måla inuti boxarna och när vi skulle lämna den sista boxen för att gå och käka kom lilla Exa, glad i hågen in och strök sig mot väggen! När vi sedan skulle gå hem, kom Lukas och viftade med sin långa svans mot väggen, så han blev grön han med :P Jag var inte sämre, utanm vbar både grön och vit. Tur var att det var vattenbaserad färg, så det var bara tt börja skrubba! :P
Annars i veckan har vi tränat på att vara ensam, att vara upp bunden och vara instängd med ett galler emellan oss när vi är i stallet och hästarna är inne och vi har åkt en del buss. Nu ligger hon lugn på golvet i bussen ist för att vara i mitt knä, så det är superskönt! Att vara uppbunden och inte vara lös i stallet tycker hon är trist, men det går bättre och bättre :)
Det har varit hundar och vänner här på besök, och det har funkat jättebra! En dag var jacken Rocky hemma, och Exa ville gärna leka, och han med! Men de förstod inte varandra så bra, så det gick sådär :P Men nästa gång kanske! Imorgon bär det som sagt av till värmland med buss och tåg, sedan träffar vi matte och Lady igen! Så det blir en lång dag för oss, men kul att komma upp!

Vi skickar kramar, pussar och glada skall till alla syskon!!

Johanna och Exa

Tack för alla era kommentarer!!

En del av dom har inte publicerats, jag vill hålla god ton även på den här bloggen, så om undertrycka toner upplevs i era kommentarer kommer dom ej publiceras, var sakliga, håll er till ämnet och skippa allt snack runt om så kanske vi kan föra en vettig disskution kring et här ämnet som intresserar mig och förhoppningsvis andra väldigt mycket!

Så tillbaka till ämnet - vad jag kan tyda av dom kommentarer som kommit in är att pumin har väldigt dåligt rykte i hundvärlden och det är jätte tråkigt (något jag tyvär hört många många gånger innan)

Dom upplevs av allmänheten och annat hundfolk som osociala, stressade, svaga i miljöer (jag vill samanfatta det med, dåliga nerver, mycket rädslor, ingen förmåga att avreagera, skotträdda, otilgängliga) Det går runt mycket pumi som inte ens riktigt håller ihop i vardagen, och det är jätte tråkigt för ägarna och ännu tråkigare för hunden som ständigt ska gå runt på högvarv och vara rädd för allt och alla.

Miljö och socialträning är en jätte viktig bit det säger jag ingenting om, men det är inget man ska behöva överdriva om hunden i grund och botten gillar folk, är nyfikna, har bra avreaktioner etc etc.
Det är på tok för många hundägare som fått höra av sin uppfödare "du har glömt bort att miljö och socialträna - därför är din pumi på det här viset"

Jag håller inte med, forskar man sen lite kring dessa hundar så är någon av föräldrardjuren inte heller den vassaste kniven i lådan och kullsyskonen har ofta liknande problem. Sluta lägg det på valpköparna!

Det finns pumi som stått i rastgårdar i över 1 år utomlands sen dom var valpar, sen kommit hit till Sverige och tar vardagen med en klackspark, kan avreagera och ta sig fram på ett väldigt bra sätt! Varför är dom hundarna inte blyga och rädda?

Jag tycker inte vi ska göra pumin till en retriver, det är självklart vi ska behålla vallhundsmetaliteten i den största mån vi kan. Men jag anser att ett av våra största problem är att hundarna inte funkar socialt med människor och hundarna håller inte ihop så att fokusera på det just nu är kanske att börja i fel ände. Vi som kan pumi, vet mycket väl vad det är vi är ute efter,

Csar och Tira är precis så, dom slänger sig inte på folk, men tar någon kontakt svarar dom med kontaktbeteende. Det är exakt så jag tolkar rasstandarden, en hund som inte har ett behov av att ta kontakt med allt runt omkring men svarar gärna och har lätt för att ta kontakt när tillfälle ges.

Detta verkar nu vara otroligt svårt att uppnå bland våra pumi, om detta vore glasklart varför har vi då så mycket problem då med reservationer, rädslor och ljudkänslighet om alla är överens om vad vi vill ha mentalt?
Jag tycker att vi ska sluta fokusera på fel saker, och faktiskt lyfta upp problemet på bordet, sluta gömma oss bakom rader i rasstandarden som alla verkar tolka olika.

Det här med uppfödning är inte lätt, och det är självklart att man inte alltid får det man var ute efter, men man kan öka sina odds på att få trevliga valpar om man parar två öppna, levnadsglada, arbetsvilliga och nyfikna föräldrar.

Om jag föder upp kull efter kull efter kull, som är väldigt glada i folk så tänker jag sträcka på mig, och vara glad över att dom hundarna kommer funka kanon i sina nya familjer, i vardagen och dom kommer inte på något sätt begränsa sina förare inom varken bruks, lydnad eller utställning och framförallt, dom hundarna kommer inte gå runt och må dåligt över att vara sociala!

Spännande att se era tankar kring det här, jag undrar lite över (ni kan lämna kommentarer anonymt):

Finns det några här som inte fått träffa tiken när ni hämtat valpen, dvs att hon varit instängd när ni kommit på besök under hela tiden ni var där?

Som svar på Ciccis kommentar, vilken jag tycker är oerhört bra som kom upp   , det här med metalitet är något jag ofta funderar över på pumi (och andra raser också för den delen) Det här skulle kunna bli ett väldigt långt inlägg men jag ska försöka fatta mig kort.

Jag tycker det är så förlegat med hundar som är reserverade och "avvaktande" det är nämligen så hårfint mellan reserverad och otillgänglighet (reservation är en viss form av ottilgänglighet), det är alldeles beroende på vad för sammansättning hunden har med alla andra egenskaper som avgör om det kommer funka i vardagen eller inte med den typen av egenskap.

Ytterst modig och misstänsam är en farlig kombination, passar det inte så tänker jag inte backa... om en sån hund inte klarar av möten med folk eller tycker det är jobbigt med folk, får denna förare problem. Jag vet väldigt, väldigt många som har problem med sina pumi pga av detta - att uppfödarena lutar sig mot denna rad i rasstandarden och avlar på riktigt dåliga föräldrardjur mentalt. Det är inte uppfödaren som får problem, det är inte uppfödaren som blir begränsad, det är föraren som ska ha hunden i vardagen, träna och kanske tävla med hunden som får alla dessa problem.

Därför ser jag hellre att "mina" valpar älskar folk och hånglar upp varenda kotte den ser, det gör det hela mycket lättare, det ska till en otroligt duktig förare för att styra upp ottilgänglighet, och varför ska vi ha det på våra pumi?
Vad är det som är så bra med det förutom att det står i rasstandarden? Och vilka är igentligen så duktiga på att avgöra om hunden är lite reserverad och avvaktande eller faktiskt rädd för folk?

Det är upp till varje uppfödare att avgöra, jag tar fram dom hundarna som jag själv skulle vilja ha och leva med, jag har en otilgänglig hund och det räcker!
Jag är så stolt över Amazing kullen, dom är rikigt rikigt bra, och nej Cicci alla kanske inte har kompetens nog att avgöra om en 12 veckors valp är bra i pallet men jag har sett så mycket valpar och väldigt mycket pumivalpar för att kunna avgöra om hundarna är framåt, sociala, har kamplust, tycker om andra hundar och gillar att jobba, det är inte sånna egenskaper jag tror det kommer bli mindre av med tiden... eller tror du det?

Men som sagt det har med erfarenhet att göra.... ska man bedömma en hunds metalitet efter 18 månaders ålder är väldigt mycket också baserat på miljö, och inte bara arv... det är därför det finns valptest, mh görs innan 18 månader och korningen ska vara klar innan hunden är 4 år (ja det gäller ju inte på pumi då eftersom det inte är en bruksras)

Varför ska vi uppfödare sikta in oss så mycket på fel egenskaper, varför är dom så viktiga? Vi bor inte med hundarna på landet längre, dom ska inte vakta några fårflockar dygnet runt längre, sikta istället på att bevara pumin som en vallhund och arbetshund, låt inte arbetslusten försvinna och göra pumin till ett "det" som bara följer sin förare i hasorna och inte har några åsikter alls... men det är ju lättare att sälja sådana hundar...

Nää nu börjar det bli så här långt igen, ja, det finns mycket at skriva om när det gäller mentalitet hos hundar över lag inte bara på pumi, och det här var ett svar på din kommentar Cissi, jag låter det inte bli någon form av "debatt" här i våran valpblogg, om du också har åsikter om pumins mentalitet får du skriva mer i din egen blogg. Tack för din kommentar!

Är lite nyfiken på hur ni andra tycker som har pumi?

Vad känner ni spontant om pumins mentalitet?

Vad är bra respektive sämre egenskaper, vad bör det finnas mer av och vad ska det finnas mindre av?

Ni som inte har pumi, hur uppfattar ni pumi ni träffar på klubbar, tävlingar etc?