Tack för alla era kommentarer!!

En del av dom har inte publicerats, jag vill hålla god ton även på den här bloggen, så om undertrycka toner upplevs i era kommentarer kommer dom ej publiceras, var sakliga, håll er till ämnet och skippa allt snack runt om så kanske vi kan föra en vettig disskution kring et här ämnet som intresserar mig och förhoppningsvis andra väldigt mycket!

Så tillbaka till ämnet - vad jag kan tyda av dom kommentarer som kommit in är att pumin har väldigt dåligt rykte i hundvärlden och det är jätte tråkigt (något jag tyvär hört många många gånger innan)

Dom upplevs av allmänheten och annat hundfolk som osociala, stressade, svaga i miljöer (jag vill samanfatta det med, dåliga nerver, mycket rädslor, ingen förmåga att avreagera, skotträdda, otilgängliga) Det går runt mycket pumi som inte ens riktigt håller ihop i vardagen, och det är jätte tråkigt för ägarna och ännu tråkigare för hunden som ständigt ska gå runt på högvarv och vara rädd för allt och alla.

Miljö och socialträning är en jätte viktig bit det säger jag ingenting om, men det är inget man ska behöva överdriva om hunden i grund och botten gillar folk, är nyfikna, har bra avreaktioner etc etc.
Det är på tok för många hundägare som fått höra av sin uppfödare "du har glömt bort att miljö och socialträna - därför är din pumi på det här viset"

Jag håller inte med, forskar man sen lite kring dessa hundar så är någon av föräldrardjuren inte heller den vassaste kniven i lådan och kullsyskonen har ofta liknande problem. Sluta lägg det på valpköparna!

Det finns pumi som stått i rastgårdar i över 1 år utomlands sen dom var valpar, sen kommit hit till Sverige och tar vardagen med en klackspark, kan avreagera och ta sig fram på ett väldigt bra sätt! Varför är dom hundarna inte blyga och rädda?

Jag tycker inte vi ska göra pumin till en retriver, det är självklart vi ska behålla vallhundsmetaliteten i den största mån vi kan. Men jag anser att ett av våra största problem är att hundarna inte funkar socialt med människor och hundarna håller inte ihop så att fokusera på det just nu är kanske att börja i fel ände. Vi som kan pumi, vet mycket väl vad det är vi är ute efter,

Csar och Tira är precis så, dom slänger sig inte på folk, men tar någon kontakt svarar dom med kontaktbeteende. Det är exakt så jag tolkar rasstandarden, en hund som inte har ett behov av att ta kontakt med allt runt omkring men svarar gärna och har lätt för att ta kontakt när tillfälle ges.

Detta verkar nu vara otroligt svårt att uppnå bland våra pumi, om detta vore glasklart varför har vi då så mycket problem då med reservationer, rädslor och ljudkänslighet om alla är överens om vad vi vill ha mentalt?
Jag tycker att vi ska sluta fokusera på fel saker, och faktiskt lyfta upp problemet på bordet, sluta gömma oss bakom rader i rasstandarden som alla verkar tolka olika.

Det här med uppfödning är inte lätt, och det är självklart att man inte alltid får det man var ute efter, men man kan öka sina odds på att få trevliga valpar om man parar två öppna, levnadsglada, arbetsvilliga och nyfikna föräldrar.

Om jag föder upp kull efter kull efter kull, som är väldigt glada i folk så tänker jag sträcka på mig, och vara glad över att dom hundarna kommer funka kanon i sina nya familjer, i vardagen och dom kommer inte på något sätt begränsa sina förare inom varken bruks, lydnad eller utställning och framförallt, dom hundarna kommer inte gå runt och må dåligt över att vara sociala!

Spännande att se era tankar kring det här, jag undrar lite över (ni kan lämna kommentarer anonymt):

Finns det några här som inte fått träffa tiken när ni hämtat valpen, dvs att hon varit instängd när ni kommit på besök under hela tiden ni var där?

 

Julia & Pumipojken

16 juli 2011 17:06

Jag upplever inte alls min pumi som reserverad, otillgänglig eller rädd.
Han är snarare tvärtom, glad, social, han har en tydlig av-och-påknapp och kan följa med överallt utan att stressa upp sig.
Jag tror dock att jag har haft tur när det gäller honom, för jag har hört andra säga att deras pumisar till och med kan upplevas som aggressiva.
Sen att min hund har andra problem (han är ju också allergiker) får jag bortse från när jag har fått sådan tur med hans mentalitet! :)
/Julia

http://SniffH.blogg.se

 

Sara

17 juli 2011 08:56

Så som du beskriver Csar och Tira är precis vad jag tycker är en reserverad hund dvs reserverad på ett bra sätt och precis så som jag vill att en Pumi ska vara, men jag inser också att jag är nog ensam av att ha den uppfattningen.

http://www.sarastassar.se

 

Emma Willblad

17 juli 2011 19:38

Nej Sara det är du inte ensam om att tycka, det är en ulltimat pumi-mentalitet! Precis så som dom ska vara! Men det verkar vara svårt för många att få fram just den mentaliteten utan att det slår över i rädslor för folk och med det kommer även andra rädslor... det är ju ofta många andra egenskaper som spelar in i en hunds mentalitet och utformningen av den.

Så det jag menar är att jag föder hellre upp sociala och väldigt tillgängliga hundar, än att jag sätter den mindre tillgängliga biten högt upp på önskelistan och får andra saker med i bagaget också...

Att vara överdrivet tillgänglig är ju också i många fall också i grund och botten ottilgänglighet, överdrivet fjäskande för människor och inställsamhet... många golden och flatar har problem med det, att tar man ur dom allt det där "smöriga och fladdriga" så blir det iftast en ganska rädd hund kvar. Dom tar sig fram i livet med det där smöriga... nu vart det kanske lite rörigt, men hoppas ni är med på vad jag menar...

http://www.emmawillblad.se

 

Anonym

18 juli 2011 07:04

Liten uppfödar historia! Som köpare av första hund kanske man lärde sig en läxa oxå!!

När jag kom för att hämta min Pumivalp var mamman inlåst, och valparna oxå för den delen. Jag fick hälsa på min Valp.... inte på dom andra! Inte heller de andra pumisarna som fanns i huset hos uppfödaren. "dock inte lika viktigt, men ja..."
När vi dock skrivit alla papper och tagit valpen under armen släppte uppfödaren ut mamman.. och det skulle hon ju kanske inte gjort.. mamman var inte trevlig och skulle bita min två benta mamma. Men som man är, nääe som JAG ÄR så tog jag hem lilla söta valpen ändå..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lagom tills att Skurt blivit 11 veckor måste jag ju nu presentera honom. Han kom verkligen in i mitt liv som den lilla virvelvind han är och jag ser fram emot allt vi har framför oss tillsammans. Han kanske inte var den mest välplanerade valpen, men ...

Hejhej! Boris är nu snart 4 månader gammal och livet flyter på bra kan vi nog säga.   I början fick vi nästan tvinga honom att sova, han förstod inte alls att han var så trött att han knappt kunde stå upp. Dessutom kan man ju missa något om man...

Hallå där!   Tänkte då göra en första update om Boris som nu har bott hos oss i en vecka. Det är antingen fullt ös medvetslös eller faceplant i golvet som gäller (sova). Göteborg är inte riktigt lika läskigt längre tycker Boris, och koppelprome...

   Vi valpar i Amazingkullen vill idag fira oss själva med fina bilder på oss! Hipp hipp hurra för oss ida!!   Khira     Inoff Boden 2011-11-26. Valp 2. Domare Hans Almgren. BIR med Hp. Omdöme: Utmärkta proportioner, vackert huvud, lät...

Nu var det längesedan vi hörde av oss, men inte så mycket har egentligen hänt. Vi har ju varit på MyDog förstås och testat på utställning! Exa skötte sig finemang, matte sådär :P Det var roligt att testa på och träffa Silver, Sixten och Tindra med ma...