Den här veckan har vi varit hemma i Kungälv igen, medan de andra i familjen för en vecka sedan åkte upp till stugan i Värmland. Så Exa, Lukas och jag har tillsammans med min bror varit hemma. Det var ganska skönt att komma hem, tyckte båda hundarna och jag, men imorgon tar vi tåget upp vi med.
Grön pumi ja, så var fallet i måndags! Det var dagsför den årliga stallmålningen, och alla hundar (totalt sex stycken, en pumi, en cavalier, en phaléne, en kooiker och två pudlar) var såklart med uppe i stallet. Väggarna blev vita och dörrar samt boxväggar gröna. Vi började måla inuti boxarna och när vi skulle lämna den sista boxen för att gå och käka kom lilla Exa, glad i hågen in och strök sig mot väggen! När vi sedan skulle gå hem, kom Lukas och viftade med sin långa svans mot väggen, så han blev grön han med :P Jag var inte sämre, utanm vbar både grön och vit. Tur var att det var vattenbaserad färg, så det var bara tt börja skrubba! :P
Annars i veckan har vi tränat på att vara ensam, att vara upp bunden och vara instängd med ett galler emellan oss när vi är i stallet och hästarna är inne och vi har åkt en del buss. Nu ligger hon lugn på golvet i bussen ist för att vara i mitt knä, så det är superskönt! Att vara uppbunden och inte vara lös i stallet tycker hon är trist, men det går bättre och bättre :)
Det har varit hundar och vänner här på besök, och det har funkat jättebra! En dag var jacken Rocky hemma, och Exa ville gärna leka, och han med! Men de förstod inte varandra så bra, så det gick sådär :P Men nästa gång kanske! Imorgon bär det som sagt av till värmland med buss och tåg, sedan träffar vi matte och Lady igen! Så det blir en lång dag för oss, men kul att komma upp!

Vi skickar kramar, pussar och glada skall till alla syskon!!

Johanna och Exa

Tack för alla era kommentarer!!

En del av dom har inte publicerats, jag vill hålla god ton även på den här bloggen, så om undertrycka toner upplevs i era kommentarer kommer dom ej publiceras, var sakliga, håll er till ämnet och skippa allt snack runt om så kanske vi kan föra en vettig disskution kring et här ämnet som intresserar mig och förhoppningsvis andra väldigt mycket!

Så tillbaka till ämnet - vad jag kan tyda av dom kommentarer som kommit in är att pumin har väldigt dåligt rykte i hundvärlden och det är jätte tråkigt (något jag tyvär hört många många gånger innan)

Dom upplevs av allmänheten och annat hundfolk som osociala, stressade, svaga i miljöer (jag vill samanfatta det med, dåliga nerver, mycket rädslor, ingen förmåga att avreagera, skotträdda, otilgängliga) Det går runt mycket pumi som inte ens riktigt håller ihop i vardagen, och det är jätte tråkigt för ägarna och ännu tråkigare för hunden som ständigt ska gå runt på högvarv och vara rädd för allt och alla.

Miljö och socialträning är en jätte viktig bit det säger jag ingenting om, men det är inget man ska behöva överdriva om hunden i grund och botten gillar folk, är nyfikna, har bra avreaktioner etc etc.
Det är på tok för många hundägare som fått höra av sin uppfödare "du har glömt bort att miljö och socialträna - därför är din pumi på det här viset"

Jag håller inte med, forskar man sen lite kring dessa hundar så är någon av föräldrardjuren inte heller den vassaste kniven i lådan och kullsyskonen har ofta liknande problem. Sluta lägg det på valpköparna!

Det finns pumi som stått i rastgårdar i över 1 år utomlands sen dom var valpar, sen kommit hit till Sverige och tar vardagen med en klackspark, kan avreagera och ta sig fram på ett väldigt bra sätt! Varför är dom hundarna inte blyga och rädda?

Jag tycker inte vi ska göra pumin till en retriver, det är självklart vi ska behålla vallhundsmetaliteten i den största mån vi kan. Men jag anser att ett av våra största problem är att hundarna inte funkar socialt med människor och hundarna håller inte ihop så att fokusera på det just nu är kanske att börja i fel ände. Vi som kan pumi, vet mycket väl vad det är vi är ute efter,

Csar och Tira är precis så, dom slänger sig inte på folk, men tar någon kontakt svarar dom med kontaktbeteende. Det är exakt så jag tolkar rasstandarden, en hund som inte har ett behov av att ta kontakt med allt runt omkring men svarar gärna och har lätt för att ta kontakt när tillfälle ges.

Detta verkar nu vara otroligt svårt att uppnå bland våra pumi, om detta vore glasklart varför har vi då så mycket problem då med reservationer, rädslor och ljudkänslighet om alla är överens om vad vi vill ha mentalt?
Jag tycker att vi ska sluta fokusera på fel saker, och faktiskt lyfta upp problemet på bordet, sluta gömma oss bakom rader i rasstandarden som alla verkar tolka olika.

Det här med uppfödning är inte lätt, och det är självklart att man inte alltid får det man var ute efter, men man kan öka sina odds på att få trevliga valpar om man parar två öppna, levnadsglada, arbetsvilliga och nyfikna föräldrar.

Om jag föder upp kull efter kull efter kull, som är väldigt glada i folk så tänker jag sträcka på mig, och vara glad över att dom hundarna kommer funka kanon i sina nya familjer, i vardagen och dom kommer inte på något sätt begränsa sina förare inom varken bruks, lydnad eller utställning och framförallt, dom hundarna kommer inte gå runt och må dåligt över att vara sociala!

Spännande att se era tankar kring det här, jag undrar lite över (ni kan lämna kommentarer anonymt):

Finns det några här som inte fått träffa tiken när ni hämtat valpen, dvs att hon varit instängd när ni kommit på besök under hela tiden ni var där?

Som svar på Ciccis kommentar, vilken jag tycker är oerhört bra som kom upp   , det här med metalitet är något jag ofta funderar över på pumi (och andra raser också för den delen) Det här skulle kunna bli ett väldigt långt inlägg men jag ska försöka fatta mig kort.

Jag tycker det är så förlegat med hundar som är reserverade och "avvaktande" det är nämligen så hårfint mellan reserverad och otillgänglighet (reservation är en viss form av ottilgänglighet), det är alldeles beroende på vad för sammansättning hunden har med alla andra egenskaper som avgör om det kommer funka i vardagen eller inte med den typen av egenskap.

Ytterst modig och misstänsam är en farlig kombination, passar det inte så tänker jag inte backa... om en sån hund inte klarar av möten med folk eller tycker det är jobbigt med folk, får denna förare problem. Jag vet väldigt, väldigt många som har problem med sina pumi pga av detta - att uppfödarena lutar sig mot denna rad i rasstandarden och avlar på riktigt dåliga föräldrardjur mentalt. Det är inte uppfödaren som får problem, det är inte uppfödaren som blir begränsad, det är föraren som ska ha hunden i vardagen, träna och kanske tävla med hunden som får alla dessa problem.

Därför ser jag hellre att "mina" valpar älskar folk och hånglar upp varenda kotte den ser, det gör det hela mycket lättare, det ska till en otroligt duktig förare för att styra upp ottilgänglighet, och varför ska vi ha det på våra pumi?
Vad är det som är så bra med det förutom att det står i rasstandarden? Och vilka är igentligen så duktiga på att avgöra om hunden är lite reserverad och avvaktande eller faktiskt rädd för folk?

Det är upp till varje uppfödare att avgöra, jag tar fram dom hundarna som jag själv skulle vilja ha och leva med, jag har en otilgänglig hund och det räcker!
Jag är så stolt över Amazing kullen, dom är rikigt rikigt bra, och nej Cicci alla kanske inte har kompetens nog att avgöra om en 12 veckors valp är bra i pallet men jag har sett så mycket valpar och väldigt mycket pumivalpar för att kunna avgöra om hundarna är framåt, sociala, har kamplust, tycker om andra hundar och gillar att jobba, det är inte sånna egenskaper jag tror det kommer bli mindre av med tiden... eller tror du det?

Men som sagt det har med erfarenhet att göra.... ska man bedömma en hunds metalitet efter 18 månaders ålder är väldigt mycket också baserat på miljö, och inte bara arv... det är därför det finns valptest, mh görs innan 18 månader och korningen ska vara klar innan hunden är 4 år (ja det gäller ju inte på pumi då eftersom det inte är en bruksras)

Varför ska vi uppfödare sikta in oss så mycket på fel egenskaper, varför är dom så viktiga? Vi bor inte med hundarna på landet längre, dom ska inte vakta några fårflockar dygnet runt längre, sikta istället på att bevara pumin som en vallhund och arbetshund, låt inte arbetslusten försvinna och göra pumin till ett "det" som bara följer sin förare i hasorna och inte har några åsikter alls... men det är ju lättare att sälja sådana hundar...

Nää nu börjar det bli så här långt igen, ja, det finns mycket at skriva om när det gäller mentalitet hos hundar över lag inte bara på pumi, och det här var ett svar på din kommentar Cissi, jag låter det inte bli någon form av "debatt" här i våran valpblogg, om du också har åsikter om pumins mentalitet får du skriva mer i din egen blogg. Tack för din kommentar!

Är lite nyfiken på hur ni andra tycker som har pumi?

Vad känner ni spontant om pumins mentalitet?

Vad är bra respektive sämre egenskaper, vad bör det finnas mer av och vad ska det finnas mindre av?

Ni som inte har pumi, hur uppfattar ni pumi ni träffar på klubbar, tävlingar etc?

"Koala" halvsyster till Amazingkullen (också dotter till Quickie) 20 månader gammal och helt outstandning mentalt!

Det verkar vara full fräs i samtliga valpar, gud vad roligt. Allt jag hoppats på har gått som jag velat, stor kamplust, mycket jakt, sociala, glada och väldigt orädda valpar! Vem har sagt att pumi måste vara reserverade hundar?

Bara man är petig med det man använder så kan det bli hur bra som helst, hmm det där lät lätt, ja ibland blir det ju inte som man tänkt sig ändå när det gäller avel, men jag måste säga att första kullen har uppfyllt mina förväntningar och lite till mentalt och kanske även extriört men det får tiden utvisa när alla valpar är "klara"! Det ska bli spännande att se fyra av sex valpar på årets pumiträff i Norberg i augusti. Kicki kan inte du också komma? Det är över 30 pumi fantaster och fyra kull syskon på plats!

Aino, det kanske är lite långt för er att åka från Finland, det kan kan jag förstå!

Sitter och klurar på mitt nästa drag som uppfödare och det är inte lätt ska jag säga, nej, jag vill inte lägga mig när det gäller vissa bitar, jag tycker det är så viktigt med tillgänglighet, ljudkänslighet och stor arbetslust.... och dom pojkar jag funderat lite på har inte alla bitar, trist att så få MH:ar sina pumi. Koala är anmäld till ett MH i augusti, hoppas hon kommer med, annars blir det tredje MH:t fröken inte får plats på, inte alltid lätt att vara avvikande från bruksraserna när det kommer till MH.

När det gäller MH ska jag anordna ett gemensamt MH för hela kullen, så fort det är klart kommer mer info.

Simma lugnt, och du Khira, ta det lugnt med fågel och grodjakterna! (att äta sitt bajs, har jag också haft hundar som gjort när dom varit valpar, framförallt när dom är bebisar, jag var "på" dom ett par gånger och se la det sig.... nu finns det inga tendenser till att vilja äta det bruna som kommer ur den andra änden... hoppas det ger med sig!)

Det skulle också vara roligt att se vilka som läser bloggen, för det är en hel del dagligen, lämna gärna en kommentar och länka till din hemsida så publiceras den!

Vi har haft en underbaaaar semesterförmiddag idag, med bla en härlig skogspromenad med hundarna i supervarmt väder.

Hundarna funkar så jättebra ihop, de busar och leker, vi gör balansövningar i skogen, vi badar samt tränar Khira på olika grundfärdigheter.
När jag körde fjärrdirigering på Cilla igår, så satt och la sig Khira samtidigt
som Cilla, och dessutom på avstånd ! , hon är så himla duktig:)

Khira är fartig, busig, gosig, nyfiken, social, träningsvillig och lättlärd:) Hon älskar
godis och kamplekar, jaa allt man hittar på. Så fort det händer nåt så vill hon
vara med, hon är inte rädd för någonting! Vi brukar träna på att gå i en gallertrappa ibland...inga problem, inte heller med agilityhindren.

Det finns mycket jakt i Khira, hon har hittills lyckats fånga och döda en groda och en fågel:(

Vardagshantering med kloklippning och pälsvård går bra, det går även bra att lämna henne ensam hemma ( fast hon har ju alltid Cilla förstås).

Det riktigt dåliga som Cilla har lärt henne, är att äta bajs:(((( Är det Khira som har blivit "förstörd" av Cilla, eller är det fler av era andras Amazingvalpar som är så äckliga?

Det vi får jobba vidare på är passivitetsträning och att inte följa efter matte hela tiden! Khira är en riktig "mattegris".

Tack Emma för en fantastiskt mysig och fin prinsessa!

/Kicki

Sixten växer så det knakar och då han tog 12 veckorssprutan vägde han nästan 5 kilo, jag skulle tro att han har gått upp ytterligare ca ett halvkilo sedan dess så det börjar bli tungt att bära omkring på honom. Han är väldigt glad och charmig men med ett riktigt humör så han talar minsann om om något inte passar. Vi har börjat träna på att man inte måste hälsa på alla man träffar och det går riktigt bra, tur att han är mattokig. Det svåraste är barn som man bara MÅSTE hälsa på,

Sitt, ligg och inte rusa ut genom dörren så fort den öppnas börjar vara ganska befäst. Att sitta kvar är däremot tråkigt, har man satt sig ska man ha godis NU! Vi har varit på klubben i två dagar då jag var funktionär under en rallylydnadstävling och Sixten skötte sig exemplariskt. Sov snällt i sin bur inne på kontoret, att däremot sova i bur ute går inte alls för sig och det var först i tisdags som han till sist gav upp och la sig att sova då jag körde agility med Eskil. Det känns som att det är ganska viktigt att han lär sig slappna av i bur ute eftersom jag tränar ganska mycket med Eskil och vi kommer att vara runt en hel del. Sixten har också fått prova på tunnlar och balanshinder, det gick jättebra och allra roligast var att springa fram och tillbaka i den böjda tunneln.

Vi har också stadstränat en hel del, det enda som varit läskigt var en man som spelade dragspel så honom skällde vi ut ordentligt. När man varit på stan blir man så trött att man tom kan sova i cykelkorgen.

Sixten har också provat på att åka i lådan bak på vespan och det var inte alls något märkvärdigt tyckte Sixten. Han satt där så lugn med vinden fläktandes i öronen. Eskil och Sixten kommer bättre och bättre överens och busar en hel del. Tyvärr klarar jag inte av att fota två svarta hundar som busar men jag bifogar lite andra bilder i stället:          

Måste bara få säga att Silver är en helt underbar och den bästa grabben! :)

Mycket av både humor och humör finns det gott om.

Igår var vi iväg på en liten utflykt.. Jag och en vän Madde med hundarna, Silver, Wilma och en finsklapphund och Maddes hund Schäfer Rottis.  Vi tog en promenad till sjön med picknick korgen. Passade på att träna Silver oxå..  Knöt upp de andra hundarna och släppte honom, han fick inte springa till de andra och det gick jätte bra! Sitt Stanna kvar... Nu kan jag nästan nästan gå ett varv runt honom... precis bakom honom som är lite knepigt men även det har funkat någon gång oxå!  Efter att han hade varit lös och fått tränat och sprungit runt och badat lite fick han vara uppbunten oxå... medans en av de andra badade och det var inte kul alls tyckte han! Bara fortsätta träna han ska kunna sitta fast å vara tyst och vänta på sin tur!! :)

Silvers bästa vän är Koala! En av Emmas pumitikar.  Dom leker jätte fin tillsammans!

Vi är just nu på semester på Resö, en härlig ö strax ett par mil söder om Strömstad. Här är allt ett äventyr för en liten valp med en stor tomt med klippor och lite skog att urforska, dagar på stranden med bad och bus! Perfekt träning när grannarna vill hälsa på nykomlingen också ;) Hon växer så det knakar och har blivit riktigt ljus i ansiktet. På midsommar hade familjen några vänner här och det gick jättebra med dem. Vattnet är hon inte alls rädd för utan rusar ner tillsammans med de andra hundarna och springer och hoppar i vattnet. Sanden är perfekt attr gräva i och sanden bara sprutar när hon satt igång :P Emellan varven i badet sover hundarna gott under parasollet :)
När vi var och tog sprutan gick det bra, hon gnydde lite men efteråt var det lugnt igen och man fick gott godis av veterinären :) Passade på att väga henne där och vågen gick upp till 4,3 kg.
Vi har varit på utflykt till Grebbestad och gått på bryggan där bland folk och faktiskt massor av hundar! Inga problem tyckte Exa som glatt trippa på förbi barn, hundar och lite allt möjligt. När vi satte oss och fika la hon sig lugnt ner och vilade, duktig tjej! Hon var också med in i en butik och handlade present till vår fågelvakt och ägaren blev störtförtjust i henne!
Annars är det full fart mellan varven, urgo liten tjej som nu också lärt sig att äta gurka och vattenmelon :P Hon kommer och ska ligga i knäet, man får kramar och pussar när man ligger och solar och när hon är på sitt busigaste humör (särskilt på kvällen) biter hon i allt, gräver upp rabatten och rusar runt! Igår kunde ingen hålla sig för skratt när hon hade sitt race, sen slocknar hon bums.
Lukas och hon älskar att busa och de är riktiga kompisar. Lady är väl inte överförtjust men Exa får gärna pussa henne coh sova hos henne, så de hjälps åt med henne bra :) Hon äälskar bollar! Hon har en boll med en pingla i, med ett lagom långt snöre( eller den HADE ett snöre tills Lukas lekte med den :P ), den är hennes absoluta favorit. Även en orange rund katt från Ikea, med öron och svans som hon kastar runt :) Lika go som de andra valparna kan jag tänka :)

Lägger in några bilder på henne också!

Hälsningar Johanna & Exa  
Med favvoleksaken! (Som sagt numera utan snöre :P )